Oro och ängslan genomströmmar denna dag
Jag är så orolig för min dotter. Ni som inte har läst min blogg tidigare vet inte att 2010 drabbades min dotter av cancer. Det var en tuff resa för henne med både cellgifter och strålning. Allt gick bra och hon repade sig otroligt. Men oron för att cancern ska komma tillbaka ligger som en grått moln över både henne och resten av familjen.
För varje liten förändring i hennes kropp så tror hon det allra värsta. Och jag förstår henne, jag skulle bli likandan själv om jag hade gått igenom det hon har gjort.
Nu tycker hon att det känns konstigt i kroppen, lymfkörtlarna är större, hon har svettningar m.m. Hon känner sig inte förkyld eller så, men något är inte som det ska.
Vem ska hon vända sig till? På vårdcentralen bryr de sig inte. De kan inte ens skicka en remiss vidare. Just nu känns det så frustrerande. Jag som mamma vill kunna hjälpa, men jag vet inte riktigt hur.
Just nu sitter jag på jobbet och har en hel del att stå i, men jag kan inte riktigt fokusera på jobbet. Ja, jag var bara tvungen att skriva några rader. Fortsättning följer.
Jag önskar bara att allt ska vara bra och hon får vara frisk.
Kram
