femgenerationeristhlm.blogg.se

Här får du följa fem generationer av kvinnor som alla har vuxit upp i Stockholm och även bor eller har bott i Högalid/Hornstull. Några av oss finns inte med oss längre, men vi har alla mycket att berätta. Jag heter Anneli som vill ta er med på en resa genom våra liv. Följ med!

Jul- och nyårsfirande

Publicerad 2018-01-01 22:51:46 i Allmänt, Familjen, fikastund,

God fortsättning på det nya året!
 
Hoppas att ni alla har haft en fin jul- och nyårshelg. Jag har haft det toppenfint. På julafton var vi alla hemma hos mamma. Det blir enklast så när mamma har svårt att ta sig någonstans, då hon behöver både rullstol och rullator.
 
Igår på nyårsafton träffades syrran och jag för att ta ett glas champagne, det var trevligt att göra något innan vi skulle åka hem till mamma. Dottern var på annat håll.
Vi firade naturligtvis även nyårsafton hemma hos mamma. Vid 12-slaget tog vi oss utanför huset för att titta på fyrverkerierna. Jag som hade tänkt använda de ljuslyktor som jag hade beställt från Cancerfonden fick nöja mig med att titta på några andras lyktor, för de jag hade beställt har ännu inte kommit. Synd!
 
Vi stannade inte ute så länge för regnet fullkomligen öste ned. Mamma var ganska trött så jag drog mig hemåt strax före 00.30 medans syrran sov över. Det tyckte naturligtvis mamma var jättemysigt. Jag däremot gick hem i ösregnet. Tror aldrig jag har gått så fort någon gång tidigare. Hundarna blev så glada när jag kom hem, men inte lika glada när de märkte hur mycket det regnade. Det blev en snabbtur på gräsmattan rakt över gatan.
 
Idag träffade jag en kompis, det blev ingen långpromenad för regnet höll i sig även under nyårsdagen. Vi tog en fika på vårat favoritkafé vid Hornstull sedan blev det raka vägen hem igen.
 
Imorgon är det jobbardag. Tycker det ska bli riktigt kul att börja arbeta igen efter några dagars ledighet.
 
Vi hörs snart igen!

"Ringa misshandel"?

Publicerad 2017-12-28 16:24:19 i Allmänt, Familjen, Livet,

God fortsättning på julen!
 
Den 23 december på eftermiddagen stod jag nere vid Hornstull för att vänta på min dotter. Hon hade fyllt år dagen innan och vi skulle ta en kaffe på il Caffe. Som vanligt var det mycket folk i farten som köpte de sista julklapparna, kollade på julgranar osv. Mitt bland alla människor stod en ganska påverkad man i 50-årsåldern. Först stod han och pratade för sig själv, men så plötsligt fick han syn på mig. Varför just jag, det har jag ingen aning om. Han försöker få kontakt, men jag avvisar honom och säger att jag vill inte prata med honom. Jag flyttar mig lite, han följer efter och säger att han ska prata med mig. Då höjer jag rösten och säger än en gång att han ska gå därifrån. Vet ni vad som händer då? Jo, han tar sats och sparkar mig på smalbenet. Tack och lov så hade jag stövlar på mig och han var ganska ostadig så sparken tog inte så hårt.
 
Jag har aldrig i hela mitt liv blivit påhoppad utav någon människa. Det var verkligen en märklig och väldigt obehaglig känsla.
 
Många människor kom fram och frågade hur det hade gått, om jag hade ont osv. Så underbart att det finns så många fina medmänniskor omkring en. Det känns iallafall lite tryggt.
 
Min dotter kom strax efter och hon ringde direkt till polisen, som inte verkade speciellt intresserad. Medans hon stod och pratade med polisen i telefonen, så började mannen att bli aggressiv mot minst två andra personer. En av dem ringde också för att påtala hur aggressiv han var. Efter ett tag vinglade mannen ned mot tunnelbanan.
 
Så här i efterhand börjar man tänka på vad som skulle kunna ha hänt. Han skulle kunna ha skallat mig, eller gett mig ett knytnävslag i ansiktet. Det hade kunna varit sent på kvällen när det inte är så mycket folk i rörelse.
 
Ja, nu gick allt bra och det känns skönt. Dottern och jag tog vårat kaffe och jag fick överlämna några presenter till henne så det blev en fin dag iallafall.
 
Jag kommer aldrig att glömma hur den här mannen såg ut, så om han dyker upp igen, då tänker jag gå en omväg för att vara på den säkra sidan.

Barndomsminnen från Långholmen

Publicerad 2017-10-22 18:55:19 i Allmänt, Familjen, Livet,

Hej,
Idag tog jag en långpromenad på mitt älskade Långholmen. Denna ö har blivit ännu grönare än vad jag minns från min barndom. Det finns en underbar bok som heter "Långholmen Den gröna ön" som berättar hur allt började. I förordet till boken står det "Det finns spår av liv på Långholmen tusen år tillbaka."
 
Jag skulle kunna berätta hur mycket som helst om Långholmens historia, men jag tycker ni ska läsa boken istället.
 
Min vandring idag började vid Pålsundsbron.
När jag var liten och gick med mormor Kate till Långholmen över denna bro så mötte vi ibland en lastbil och i lastbilen satt en farbror som hette Atle. Vet inte hur mormor kände honom, men han vinkade alltid så glatt åt oss när han körde förbi.
 
Mälarvarvet
Tänk detta varv har funnits sedan 1685 och är fortfarande i drift
 
I "Röda stugan" bodde familjen Fridenborg. Vår mamma Berit som hade damfrisering på Lorensbergsgatan 3 hade en kund som hette Dagar Fridenborg och hon var född i Röda stugan. Det huset med två skorstenar! 
 
För ett antal år sedan var detta hus till salu. Jag hade gärna flyttat dit, men slutpriset blev lite för högt för mig, tror att det stannade på ca 5,2 milj. Jag tänker på det varje gång jag går förbi.
 
I samma backe där Röda stugan ligger finns det flera hus, bl.a. det här
Här bodde familjen Gillberg. Dit gick jag ibland när jag inte hade lust att vara med på utomhusgymnastiken. Tant Gillberg bjöd mig på ostmacka och mjölk. Mycket roligare att gå dit än springa omkring på ön.
 
På Långholmen finns det en friluftsteater. Tyvärr ser den inte riktigt ut som den gjorde när jag var liten. Då fanns det både bänkar uppe och nere. Här har jag sett många pjäser både som litet barn och som vuxen.
 
Så kommer vi till lekparken. Gungorna finns kvar, fast när jag var liten var de flesta gjorda av trä och metall. Jag älskade verkligen att gunga.
På den här stenen vid lekparken fanns förr en apa i brons. Undrar vart den tog vägen?
 
I den här backen åkte vi gärna skidor på vintern och på somrarna var det fullt av familjer som solade och hade trevligt. Ibland kom det en "glassgubbe" med låda på magen. Jag tog nästan alltid en liten glass som smakade jordgubb.
 
 
Den här platsen kallade vi för "Vallen", där hade vi utegympa som t.ex. brännboll. På vintern kunde man åka skridskor. Från början var Vallen inhägnad med plank så man inte kunde titta in. Där fick "fångarna" från Långholmens fängelse ibland spela fotboll. Ja, det är iallafall den information jag fick när jag var liten.
 
Hit men inte längre fick man gå när jag var liten. Hela Långhomen var inte till för allmänheten då fängelset fortfarande var i bruk.
 
På min vandring idag gick jag över Långholmsbron när det var dags att gå hem.
 
Det är så vackert.
 
Slutar detta inlägg med två bilder, en på svampar och den andra på en buske där blommorna fortfarande blommar.
 
 
Ha det så bra!

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela