Barndomsminnen från Långholmen
Hej,
Idag tog jag en långpromenad på mitt älskade Långholmen. Denna ö har blivit ännu grönare än vad jag minns från min barndom. Det finns en underbar bok som heter "Långholmen Den gröna ön" som berättar hur allt började. I förordet till boken står det "Det finns spår av liv på Långholmen tusen år tillbaka."
Jag skulle kunna berätta hur mycket som helst om Långholmens historia, men jag tycker ni ska läsa boken istället.
Min vandring idag började vid Pålsundsbron.
När jag var liten och gick med mormor Kate till Långholmen över denna bro så mötte vi ibland en lastbil och i lastbilen satt en farbror som hette Atle. Vet inte hur mormor kände honom, men han vinkade alltid så glatt åt oss när han körde förbi.
Mälarvarvet
Tänk detta varv har funnits sedan 1685 och är fortfarande i drift
I "Röda stugan" bodde familjen Fridenborg. Vår mamma Berit som hade damfrisering på Lorensbergsgatan 3 hade en kund som hette Dagar Fridenborg och hon var född i Röda stugan. Det huset med två skorstenar!
För ett antal år sedan var detta hus till salu. Jag hade gärna flyttat dit, men slutpriset blev lite för högt för mig, tror att det stannade på ca 5,2 milj. Jag tänker på det varje gång jag går förbi.
I samma backe där Röda stugan ligger finns det flera hus, bl.a. det här
Här bodde familjen Gillberg. Dit gick jag ibland när jag inte hade lust att vara med på utomhusgymnastiken. Tant Gillberg bjöd mig på ostmacka och mjölk. Mycket roligare att gå dit än springa omkring på ön.
På Långholmen finns det en friluftsteater. Tyvärr ser den inte riktigt ut som den gjorde när jag var liten. Då fanns det både bänkar uppe och nere. Här har jag sett många pjäser både som litet barn och som vuxen.
Så kommer vi till lekparken. Gungorna finns kvar, fast när jag var liten var de flesta gjorda av trä och metall. Jag älskade verkligen att gunga.
På den här stenen vid lekparken fanns förr en apa i brons. Undrar vart den tog vägen?
I den här backen åkte vi gärna skidor på vintern och på somrarna var det fullt av familjer som solade och hade trevligt. Ibland kom det en "glassgubbe" med låda på magen. Jag tog nästan alltid en liten glass som smakade jordgubb.
Den här platsen kallade vi för "Vallen", där hade vi utegympa som t.ex. brännboll. På vintern kunde man åka skridskor. Från början var Vallen inhägnad med plank så man inte kunde titta in. Där fick "fångarna" från Långholmens fängelse ibland spela fotboll. Ja, det är iallafall den information jag fick när jag var liten.
Hit men inte längre fick man gå när jag var liten. Hela Långhomen var inte till för allmänheten då fängelset fortfarande var i bruk.
På min vandring idag gick jag över Långholmsbron när det var dags att gå hem.
Det är så vackert.
Slutar detta inlägg med två bilder, en på svampar och den andra på en buske där blommorna fortfarande blommar.
Ha det så bra!
